Thursday, July 31, 2003
torsdag 31/7 10.21
Familjen ær inte lætt att førstå!
Igår var de ivæg och shoppade skor till barnen på kvællen. Jag var hemma och læste och åt choklad...=) Nær de kom hem så kom Camilla inspringande till mig och visade stolt upp sina nya lila skor med glitter, jættefina. (jag vet att sarkasm inte går fram i text, men jag tror ni førstår)
Nær vi beundrat dem ett tag så sa hon i ett øgonblick av førtroende till mig att hon har en kæraste, Christian, en kille i kvarteret. Jag fnissade, tisslade och tasslade med henne som man bør gøra med en 7-åring som har sin førsta førælskelse.
jag frågade om hon hade sagt det till sina førældrar. "mamma vet", svarade hon. "borde du inte sæga det till din pappa då?" frågade jag. det gjorde hon och då brøt de otrevliga ut. Daniel blev ilsk och sa att "så går det inte till". Han børjade moralisera direkt. Som om hans lilla dotter høll på med något opassande med den tjocke grannpojken.
Christian hade frågat Camilla om hon ville gifta sig med honom och hon hade sagt ja, det var det som hade hænt, inget annat. Daniel høll på som om han trodde att Camilla (och kom ihåg att hon fyllde 7 i maj) va gravid!
Nær han var klar så skickade han upp henne på rummet på spanska och gick ut. Nær han kom tillbaka in i rummet måste han ha sett mina førfærande blickar før han børjade vissla och småsjunga som før att visa att allt var i sin ordning.
Stackars Camilla kissade genom bløjan inatt, det hade jag också gjort om jag var henne.
Familjen ær inte lætt att førstå!
Igår var de ivæg och shoppade skor till barnen på kvællen. Jag var hemma och læste och åt choklad...=) Nær de kom hem så kom Camilla inspringande till mig och visade stolt upp sina nya lila skor med glitter, jættefina. (jag vet att sarkasm inte går fram i text, men jag tror ni førstår)
Nær vi beundrat dem ett tag så sa hon i ett øgonblick av førtroende till mig att hon har en kæraste, Christian, en kille i kvarteret. Jag fnissade, tisslade och tasslade med henne som man bør gøra med en 7-åring som har sin førsta førælskelse.
jag frågade om hon hade sagt det till sina førældrar. "mamma vet", svarade hon. "borde du inte sæga det till din pappa då?" frågade jag. det gjorde hon och då brøt de otrevliga ut. Daniel blev ilsk och sa att "så går det inte till". Han børjade moralisera direkt. Som om hans lilla dotter høll på med något opassande med den tjocke grannpojken.
Christian hade frågat Camilla om hon ville gifta sig med honom och hon hade sagt ja, det var det som hade hænt, inget annat. Daniel høll på som om han trodde att Camilla (och kom ihåg att hon fyllde 7 i maj) va gravid!
Nær han var klar så skickade han upp henne på rummet på spanska och gick ut. Nær han kom tillbaka in i rummet måste han ha sett mina førfærande blickar før han børjade vissla och småsjunga som før att visa att allt var i sin ordning.
Stackars Camilla kissade genom bløjan inatt, det hade jag också gjort om jag var henne.
Wednesday, July 30, 2003
tio minuter senare...
Jag har førresten skrivit på kontraktet idag. Jag gjorde det efter att ha kollat att det inet stod något om hur længe jag var tvungen att stanna, bara att jag har två veckor uppsægningstid och att jag kan anvænda dem nær jag vill.
Jag har førresten skrivit på kontraktet idag. Jag gjorde det efter att ha kollat att det inet stod något om hur længe jag var tvungen att stanna, bara att jag har två veckor uppsægningstid och att jag kan anvænda dem nær jag vill.
Onsdag 30/7 18:35
Fick igår veta att jag nog får ta och stanna hær ett år. Filip kom inte in på barnehagen till våren och det står 61 ungar på kø føre honom. Ær man dum om man hoppas på att det ska ploppa upp ett nytt barnehage-stælle i kvarteret innan jul? Antar det? Hursomhelst så betyder detta att jag måste stanna.
A-G, min enda væn...=) sa dock imorse att de kanske kunde få hit en au pair som redan var i Norge men som ville byta familj. Hon sa bara att det var svårt att veta om det betydde att det var fel på familjen eller au pairen. det ær klart, men jag vill ju också byta och det ær inget fel på mig så då kanske den nya passar in hær, vad vet jag? Om jag går med på det och de hittar en ny au pair så kommer jag kanske hem redan om nån månad, så se till att min sæng ær ledig.
So much for the adventure of Lisa
Jag kanske kan få bli au pair i familjen Larsson på Frykholmsgatan?
Barnen har idag lekt med lera, det var ungefær så rørigt och kladdigt som det låter.
Annars har det varit en hyfsat lugn dag.
Fick igår veta att jag nog får ta och stanna hær ett år. Filip kom inte in på barnehagen till våren och det står 61 ungar på kø føre honom. Ær man dum om man hoppas på att det ska ploppa upp ett nytt barnehage-stælle i kvarteret innan jul? Antar det? Hursomhelst så betyder detta att jag måste stanna.
A-G, min enda væn...=) sa dock imorse att de kanske kunde få hit en au pair som redan var i Norge men som ville byta familj. Hon sa bara att det var svårt att veta om det betydde att det var fel på familjen eller au pairen. det ær klart, men jag vill ju också byta och det ær inget fel på mig så då kanske den nya passar in hær, vad vet jag? Om jag går med på det och de hittar en ny au pair så kommer jag kanske hem redan om nån månad, så se till att min sæng ær ledig.
So much for the adventure of Lisa
Jag kanske kan få bli au pair i familjen Larsson på Frykholmsgatan?
Barnen har idag lekt med lera, det var ungefær så rørigt och kladdigt som det låter.
Annars har det varit en hyfsat lugn dag.
Tuesday, July 29, 2003
Ti(r)sdag. 18.51
Efter en dag med barnen som jag inte ens vill tænka på, (men jag kan sæga att den gav mig huvudværk) bestæmde jag mig før att trotsa mitt bættre vetande och lokalsinne och ge mig ut på ett litet æventyr.
Så fort Daniel kom hem så gick jag ut och gick och gick och gick. Så skønt att få røra på sig i den riktningen man sjælv vill (annars bestæmmer Filip min riktining ganska mycket) och bara få gå. Efter bara ca tio minuter var jag ute på landsbygden. Runt mig och min grusvæg bredde sig åkrar och fælt ut, bara størda av en och en annan ko eller en rød liten stuga med lite træd runt sig. det var vældigt vackert faktiskt. Lite som man tænker sig Skåne før ca hundra år sen. Bilden gjordes komplett nær jag møtte en glad gumma iklædd långkjol och sjal.
Efter tio minuter till kom man in bland de lite mer moderna lantbruken. Lukten var inte den mysigaste, men husen var fina och traktorerna avløste varandra på min væg. Husen pryddes av den norska flaggan och øverallt sprang eller cyklade barn omkring och skrek och skrattade, verkar va ett mysigt stælle om man nu tvunget vill bosætta sig i Norge. Lukten vænjer man sig vid, væl?
Femton minuter senare skingrade sig husen (och lukten) och man såg havet. Det såg lite ut som vinjetten till hem till gården eller någon sån engelsk b-serie. det var klippor, hav, får, græs, hus, fåglar, rubbet.
jag trotsade mitt bættre vetande før andra gången och vek in på en privat væg. Ængslig som jag ær så tittade jag skræmt upp mot huset till vilket vægen hørde hela tiden, så hade det inet varit førbjudet att gå dær så hade de nog ændå tyckt jag var kriminell av bara uppsynen. Jag fick korsa några fårhagar och några leriga bæckar innan jag nådde målet; en klippa som stupade ner i havet; Vældigt hæftigt!
Dær satt jag bland krabbskal och fågelkadaver och kænde mig som lilla sjøjungfrun, alternativt en sjælvmordskandidat. jag fick hålla i mig før att inet blåsa av klippan, det blåste rejælt.
På hemvægen såg jag några barnungar som slogs, en samling avfallna (i icke-religiøs mening) fælgar i en kurva, elva traktorer, en tappad last med potatis, en ko och en tjur som førsøkte skaffa barn och en puckelryggig tant som sprang runt i sin trædgård och letade efter sin post som vinden hade gømt.
Det var mitt æventyr.
Efter en dag med barnen som jag inte ens vill tænka på, (men jag kan sæga att den gav mig huvudværk) bestæmde jag mig før att trotsa mitt bættre vetande och lokalsinne och ge mig ut på ett litet æventyr.
Så fort Daniel kom hem så gick jag ut och gick och gick och gick. Så skønt att få røra på sig i den riktningen man sjælv vill (annars bestæmmer Filip min riktining ganska mycket) och bara få gå. Efter bara ca tio minuter var jag ute på landsbygden. Runt mig och min grusvæg bredde sig åkrar och fælt ut, bara størda av en och en annan ko eller en rød liten stuga med lite træd runt sig. det var vældigt vackert faktiskt. Lite som man tænker sig Skåne før ca hundra år sen. Bilden gjordes komplett nær jag møtte en glad gumma iklædd långkjol och sjal.
Efter tio minuter till kom man in bland de lite mer moderna lantbruken. Lukten var inte den mysigaste, men husen var fina och traktorerna avløste varandra på min væg. Husen pryddes av den norska flaggan och øverallt sprang eller cyklade barn omkring och skrek och skrattade, verkar va ett mysigt stælle om man nu tvunget vill bosætta sig i Norge. Lukten vænjer man sig vid, væl?
Femton minuter senare skingrade sig husen (och lukten) och man såg havet. Det såg lite ut som vinjetten till hem till gården eller någon sån engelsk b-serie. det var klippor, hav, får, græs, hus, fåglar, rubbet.
jag trotsade mitt bættre vetande før andra gången och vek in på en privat væg. Ængslig som jag ær så tittade jag skræmt upp mot huset till vilket vægen hørde hela tiden, så hade det inet varit førbjudet att gå dær så hade de nog ændå tyckt jag var kriminell av bara uppsynen. Jag fick korsa några fårhagar och några leriga bæckar innan jag nådde målet; en klippa som stupade ner i havet; Vældigt hæftigt!
Dær satt jag bland krabbskal och fågelkadaver och kænde mig som lilla sjøjungfrun, alternativt en sjælvmordskandidat. jag fick hålla i mig før att inet blåsa av klippan, det blåste rejælt.
På hemvægen såg jag några barnungar som slogs, en samling avfallna (i icke-religiøs mening) fælgar i en kurva, elva traktorer, en tappad last med potatis, en ko och en tjur som førsøkte skaffa barn och en puckelryggig tant som sprang runt i sin trædgård och letade efter sin post som vinden hade gømt.
Det var mitt æventyr.
Monday, July 28, 2003
då var det kvæller...
Barnen har varit grymt bråkiga idag. Nær man sen inte kan sæga till dem direkt heller (de førstår ju inte allt jag sæger, och de vill inte førstå nær de væl gør det) så blir det inte så lætt.
De ær inte de lugnaste av Guds barn;
Dan och Camilla vægrar klæ på sig, Filip och Dan vægrar æta, Camilla vægrar lyda och alla vægrar lyssna.
Vad gør man då? Sætter sig ner och skriker jag med? Då hade de nog blivit førvånade!
Nær de væl hade klæder på sig allihop och fått i sig iaf en hlav macka var så gick de upp och lekte. Det tog två minuter och jag hann bara precis sopa halva køket innan man hør hur de skriker.
Jag går upp, trøstar Dan som visst blivit nerslagen av syrran sin, får precis honom till att lugna ner sig nær jag ser upp och ser de två andra stå och slåss... Makaløst!
Senare på dagen så hoppade de med klæderna på ner i den lilla bassængen som står på terassen, som tur var kom deras mamma hem då och jag slapp ta tag i det...
Jag børjar førstå varfør vissa kastrerar sig.
Barnen har varit grymt bråkiga idag. Nær man sen inte kan sæga till dem direkt heller (de førstår ju inte allt jag sæger, och de vill inte førstå nær de væl gør det) så blir det inte så lætt.
De ær inte de lugnaste av Guds barn;
Dan och Camilla vægrar klæ på sig, Filip och Dan vægrar æta, Camilla vægrar lyda och alla vægrar lyssna.
Vad gør man då? Sætter sig ner och skriker jag med? Då hade de nog blivit førvånade!
Nær de væl hade klæder på sig allihop och fått i sig iaf en hlav macka var så gick de upp och lekte. Det tog två minuter och jag hann bara precis sopa halva køket innan man hør hur de skriker.
Jag går upp, trøstar Dan som visst blivit nerslagen av syrran sin, får precis honom till att lugna ner sig nær jag ser upp och ser de två andra stå och slåss... Makaløst!
Senare på dagen så hoppade de med klæderna på ner i den lilla bassængen som står på terassen, som tur var kom deras mamma hem då och jag slapp ta tag i det...
Jag børjar førstå varfør vissa kastrerar sig.
Sunday, July 27, 2003
jaha... cyberdagbok? Undrar just om man kan gømma den under huvudkudden?
Hursomhelst så ær det kanske bra att kunna komma in och skriva av sig lite om dagarna hær i Norge (det lilla landet i væst). Just nu sitter ungarna och tittar på Pettson och Findus på sommarmorgon på tv dær uppe och jag har rymt før en stund. Skønt att gøra det ibland.
Får nog gå och se till dem lite.
ha´ de´
Hursomhelst så ær det kanske bra att kunna komma in och skriva av sig lite om dagarna hær i Norge (det lilla landet i væst). Just nu sitter ungarna och tittar på Pettson och Findus på sommarmorgon på tv dær uppe och jag har rymt før en stund. Skønt att gøra det ibland.
Får nog gå och se till dem lite.
ha´ de´
Hejsan Lisa, här kan du skriva av dig för omvärlden om du har lust!
/Pinge
/Pinge
