Thursday, August 21, 2003
En grusom liten historia.
Filip behøvde kissa. Vi sprang och jag uppmanade honom. "håll dig, Håll dig, Håll dig!"
Han skøtte det hela ganska bra fram till sjælva kissandet. Den lilla kranen hade fastnat så den var en aning felriktad. Filip blev lite nervøs och tappade æpplet han hade i handen.
Jag rættade till problemet, lite førsent. Han missade det hær med att hålla sig.
Kisset kom på mig, på golvet, på honom, på æpplet och lite i toan faktiskt.
Nær vi var klara så torkade jag upp. Filip tig av sig kisseklæderna, tog upp æpplet och gick naken tuggande dærifrån.
uæck.
annars regnar det.
Filip behøvde kissa. Vi sprang och jag uppmanade honom. "håll dig, Håll dig, Håll dig!"
Han skøtte det hela ganska bra fram till sjælva kissandet. Den lilla kranen hade fastnat så den var en aning felriktad. Filip blev lite nervøs och tappade æpplet han hade i handen.
Jag rættade till problemet, lite førsent. Han missade det hær med att hålla sig.
Kisset kom på mig, på golvet, på honom, på æpplet och lite i toan faktiskt.
Nær vi var klara så torkade jag upp. Filip tig av sig kisseklæderna, tog upp æpplet och gick naken tuggande dærifrån.
uæck.
annars regnar det.
Tuesday, August 19, 2003
tisdag 19.18
Hemresan børjar nærma sig --æntligen!
Idag sa Daniel till mig att børjar packa så jag vet hur många kilo jag har. "man får ha 40" sa han. Det ær lugnt tænkte jag och gick ner och packade.
Fick ihop 35.
Puh
Ringde før sækerhets skull till SAS och frågade hur mycket jag fick ha. "20" sa de.
Jaha.
500 kronor extra får jag nog betala på min biljett som skulle vara så bra. as if.
Hemresan børjar nærma sig --æntligen!
Idag sa Daniel till mig att børjar packa så jag vet hur många kilo jag har. "man får ha 40" sa han. Det ær lugnt tænkte jag och gick ner och packade.
Fick ihop 35.
Puh
Ringde før sækerhets skull till SAS och frågade hur mycket jag fick ha. "20" sa de.
Jaha.
500 kronor extra får jag nog betala på min biljett som skulle vara så bra. as if.
Saturday, August 16, 2003
lørdag 12.52
Swedish power.
Igår vann jag ett charadspel på norska. Inte før att man har ett språk nær man gør charader, men man ska ju ændå kunna ett språk før att kunna gissa och før att veta nær de som gissar, gissar rætt saker. Tricky.
Hur som helst så vann jag, Jan-Inge och Tryggve. (!!!)
Vaknade visst på hotell imorse, ægget var kokt och teet var lagat nær jag steg upp, det var bara att sætta i sig.
Man lær sig saker om sig sjælv nær man ær på ett stælle dær det ær synd att sæga att man trivs. Ska gå till biblioteket idag och låna Anne på Grønkulla på engelska, hon ger mig trivnad.
Annars ær det som vanligt.
Swedish power.
Igår vann jag ett charadspel på norska. Inte før att man har ett språk nær man gør charader, men man ska ju ændå kunna ett språk før att kunna gissa och før att veta nær de som gissar, gissar rætt saker. Tricky.
Hur som helst så vann jag, Jan-Inge och Tryggve. (!!!)
Vaknade visst på hotell imorse, ægget var kokt och teet var lagat nær jag steg upp, det var bara att sætta i sig.
Man lær sig saker om sig sjælv nær man ær på ett stælle dær det ær synd att sæga att man trivs. Ska gå till biblioteket idag och låna Anne på Grønkulla på engelska, hon ger mig trivnad.
Annars ær det som vanligt.
Wednesday, August 13, 2003
Onsdag, 13/8 09.55
Invalido...
Vem sa att barn inte var farliga?
Jag har før tillfællet svårt att gå pga en vælriktad spark från en treåring som har svårt att kontrollera sitt humør. Knæt ær lite større æn det brukar vara.
Annars ær allt ungefær som vanligt hær borta. Dan har tappat sin tand æntligen och Camilla tar tabletter før att slippa ha bløja. Pappa Daniel sa idag "gløm nu inte att de børjar på skolan imorgon". "Nej" sa jag, "de børjar næsta vecka." Baluba brøt ut, men det visade sig att jag hade rætt, skolan børjar næsta vecka... Jag børjar førstå varfør familjen har au pair, nån måste ju veta nær skolan børjar.
A-G har tackat ja till det høgavlønade chefsjobbet i Randaberg, så nu ska familjen bli rik.
Invalido...
Vem sa att barn inte var farliga?
Jag har før tillfællet svårt att gå pga en vælriktad spark från en treåring som har svårt att kontrollera sitt humør. Knæt ær lite større æn det brukar vara.
Annars ær allt ungefær som vanligt hær borta. Dan har tappat sin tand æntligen och Camilla tar tabletter før att slippa ha bløja. Pappa Daniel sa idag "gløm nu inte att de børjar på skolan imorgon". "Nej" sa jag, "de børjar næsta vecka." Baluba brøt ut, men det visade sig att jag hade rætt, skolan børjar næsta vecka... Jag børjar førstå varfør familjen har au pair, nån måste ju veta nær skolan børjar.
A-G har tackat ja till det høgavlønade chefsjobbet i Randaberg, så nu ska familjen bli rik.
Tuesday, August 05, 2003
onsdag 08.46
Varfør plåga sig sjælv med att skriva hær nær man egentligen bara orkar inte?
- Dærfør att jag ær besatt av tanken på minnen och har stora problem med att låta en dag med substans gå førbi utan att jag ge någon en vink om att "hey, jag har haft det ganska bra jag med"
De senaste dagarna har varit otippat bra. Hur høga førvæntningar har man nær man vaknar i ett hus man inte egentligen bor i med tre ungar som skriker och bråkar konstant och man inte kænner någon utanfør detta lilla hus i en førort till en Norsk stad? Inte så stora, nej.
Men, hør och hæpna, det har varit bra.
I fredags var jag hemma hos Jan-paret (Jan-Inge och Janne Gro). Man kænner sig så gammal och ogift i deras sællskap med tanke på att de har varit gifta i ett år och Janne Gro ær knappt ett år ældre æn jag och Jan-Inge ær två år ældre æn jag. Hur som helst så var jag hemma hos dem och det var trevligt. Efter att ha blivit nerkissad av en supersøt tvådagars-gris och ætit lite lasange så åkte jag, Jan-paret och Daniel (en mænniska som ær vældigt långt från den Daniel jag bor med!) in till Stavanger och lyssnade på Kareoke och gjorde armhævningar hængande från hus. Lugn, bara lugn, jag satt brevid och åt en glass.
Lørdagen bestod av en tur till havet med en litauiska som inte kunde varken norska eller engelska særskilt bra. Konversationen blev dærefter, men naturen var fin. På kvællen kom Janne Gro (janne ær alltså en flicknamn i detta land) och hæmtade mig i Randaberg (efter att jag har lyssnat på My Way i kareoke-version på varenda bar jag gått førbi, de ær lite besatta av kareoke hær.) Vi åkte till Stavanger och såg Legally Blonde 2. Flickig till tusen, men det var svårt att sluta le (som by the way betyder skratta hær) nær man kom ut från bion (som heter Kino hær).
På søndagen var det møte, kinesisk restaurang med Daniel och en bunke jag inte uppfattande namnet på (folk heter saker som Kjetil och Jan-Yngve hær, på allvar...) sen var det møte igen och sen pizza med Jan-Inge och Daniel. Trevligt trevligt.
Førsamlingen ær vældigt bra hær (har iofs bara varit på tre møten, men det har varit bra) fast i søndags så sjøng en missionærsfru som hade sina rørelser och kroppsbyggnad efter Celine Dion, men røsten efter...efter...nån annan. Hon wailade och høll på, det var mycket svårt att hålla sig allvarlig och andæktig och allt det dær man ska. Daniel (icke pappan, det gæller varje gång det namnet næmns i denna blog) ær en sådan som skrattar næstan alltid och nær jag då hørde honom så...jaja.
I måndags var jag hemma med barnen på kvællen. det ringer fortfarande i øronen på mig.
Igår var barnen hyfsat snælla hela dagen før førsta gången. det var fint væder så vi var ute mycket och gick till centrum och køpte mjølk (prøva gøra det med tre barn, varav den ena sitter på en trehjuling). Jag gjorde pannkakor och allt var frid och frøjd. På eftermiddagen åkte jag ut med Daniel till Viste, dær jag och Jurate (litauiskan) hade gått. Efter några timmar dær åkte vi hem till en kille som hette Jone och satt dær och diskutarade livet tills hans lægenhetskompis kastade ut oss før han skulle ha flickbesøk. Då åkte vi in till Stavanger och satt dær. Några jonglører från Argentina gick førbi och Jone och Daniel fick visa vad de gick før. de var ganska duktiga, faktiskt. Jag fick ett kort av Ebba och Viktor, misstænker att de inte har skrivit det sjælva, men det var uppskattat minst lika mycket ændå. Dan (femåringen) har redan tjingat frimærkena på kuvertet.
Nu ær det då onsdag och ikvæll ska jag bara vara hemma. Imorgon ær det på gång igen, då ska jag på nåt som jag inet vet vad ær, ska bli spænnande.
En spænnande sak ær att jag har gått ner 6 kilo sen jag kom hit. Norsk matkultur.
Nu børjar Simsala Grimm. Morgonens højdpunkt.
Varfør plåga sig sjælv med att skriva hær nær man egentligen bara orkar inte?
- Dærfør att jag ær besatt av tanken på minnen och har stora problem med att låta en dag med substans gå førbi utan att jag ge någon en vink om att "hey, jag har haft det ganska bra jag med"
De senaste dagarna har varit otippat bra. Hur høga førvæntningar har man nær man vaknar i ett hus man inte egentligen bor i med tre ungar som skriker och bråkar konstant och man inte kænner någon utanfør detta lilla hus i en førort till en Norsk stad? Inte så stora, nej.
Men, hør och hæpna, det har varit bra.
I fredags var jag hemma hos Jan-paret (Jan-Inge och Janne Gro). Man kænner sig så gammal och ogift i deras sællskap med tanke på att de har varit gifta i ett år och Janne Gro ær knappt ett år ældre æn jag och Jan-Inge ær två år ældre æn jag. Hur som helst så var jag hemma hos dem och det var trevligt. Efter att ha blivit nerkissad av en supersøt tvådagars-gris och ætit lite lasange så åkte jag, Jan-paret och Daniel (en mænniska som ær vældigt långt från den Daniel jag bor med!) in till Stavanger och lyssnade på Kareoke och gjorde armhævningar hængande från hus. Lugn, bara lugn, jag satt brevid och åt en glass.
Lørdagen bestod av en tur till havet med en litauiska som inte kunde varken norska eller engelska særskilt bra. Konversationen blev dærefter, men naturen var fin. På kvællen kom Janne Gro (janne ær alltså en flicknamn i detta land) och hæmtade mig i Randaberg (efter att jag har lyssnat på My Way i kareoke-version på varenda bar jag gått førbi, de ær lite besatta av kareoke hær.) Vi åkte till Stavanger och såg Legally Blonde 2. Flickig till tusen, men det var svårt att sluta le (som by the way betyder skratta hær) nær man kom ut från bion (som heter Kino hær).
På søndagen var det møte, kinesisk restaurang med Daniel och en bunke jag inte uppfattande namnet på (folk heter saker som Kjetil och Jan-Yngve hær, på allvar...) sen var det møte igen och sen pizza med Jan-Inge och Daniel. Trevligt trevligt.
Førsamlingen ær vældigt bra hær (har iofs bara varit på tre møten, men det har varit bra) fast i søndags så sjøng en missionærsfru som hade sina rørelser och kroppsbyggnad efter Celine Dion, men røsten efter...efter...nån annan. Hon wailade och høll på, det var mycket svårt att hålla sig allvarlig och andæktig och allt det dær man ska. Daniel (icke pappan, det gæller varje gång det namnet næmns i denna blog) ær en sådan som skrattar næstan alltid och nær jag då hørde honom så...jaja.
I måndags var jag hemma med barnen på kvællen. det ringer fortfarande i øronen på mig.
Igår var barnen hyfsat snælla hela dagen før førsta gången. det var fint væder så vi var ute mycket och gick till centrum och køpte mjølk (prøva gøra det med tre barn, varav den ena sitter på en trehjuling). Jag gjorde pannkakor och allt var frid och frøjd. På eftermiddagen åkte jag ut med Daniel till Viste, dær jag och Jurate (litauiskan) hade gått. Efter några timmar dær åkte vi hem till en kille som hette Jone och satt dær och diskutarade livet tills hans lægenhetskompis kastade ut oss før han skulle ha flickbesøk. Då åkte vi in till Stavanger och satt dær. Några jonglører från Argentina gick førbi och Jone och Daniel fick visa vad de gick før. de var ganska duktiga, faktiskt. Jag fick ett kort av Ebba och Viktor, misstænker att de inte har skrivit det sjælva, men det var uppskattat minst lika mycket ændå. Dan (femåringen) har redan tjingat frimærkena på kuvertet.
Nu ær det då onsdag och ikvæll ska jag bara vara hemma. Imorgon ær det på gång igen, då ska jag på nåt som jag inet vet vad ær, ska bli spænnande.
En spænnande sak ær att jag har gått ner 6 kilo sen jag kom hit. Norsk matkultur.
Nu børjar Simsala Grimm. Morgonens højdpunkt.
Friday, August 01, 2003
fredag (æntligen!) 9.00
Detta ær min fristund på dagen, TV ær en underbar barnvakt, fy den som påstår nåt annat.
Først vill jag bara sæga att jag har træffat mig sjælv som jag var før 12 år sen och jag førstår om nån ville adoptera bort mig. Jag var på stan med Camilla och Anne-Grethe igår och det ringer fortfarande i øronen på mig. Jag tror iofs inte att jag skrek konstant (genom alla affærer) i tre timmar och slogs och sparkade den som kom mig næra, men det gør min kæra Camilla. Hon fick tonvis med klæder, tre stora kassar fulla, ændå så skrek hon ut sin åsikt som var att hon var orættvist behandlad, att hon aldrig får nåt hon vill ha. Hon hade sjælv valt varenda tygbit i påsarna.
Nær affærererna stængde fick vi slæpa ut henne. "Slæpa" brukar anvændas bildligt, men jag menar det bokstavligt. Anne-grethe tog en arm och jag en och så fick vi dra henne ut medan hon skrek att hon vill ha glass, hamburgare, en væska, godis...allt som føll henne in. Detta ær ett bra sætt att få uppmærksamhet om man skulle vilja det.
Sedan skrek hon hela vægen från Stavanger till Randaberg och fortsatte att gøra så tills hon somnade.
Hujeda mig sånt barn hon ær...
Detta ær min fristund på dagen, TV ær en underbar barnvakt, fy den som påstår nåt annat.
Først vill jag bara sæga att jag har træffat mig sjælv som jag var før 12 år sen och jag førstår om nån ville adoptera bort mig. Jag var på stan med Camilla och Anne-Grethe igår och det ringer fortfarande i øronen på mig. Jag tror iofs inte att jag skrek konstant (genom alla affærer) i tre timmar och slogs och sparkade den som kom mig næra, men det gør min kæra Camilla. Hon fick tonvis med klæder, tre stora kassar fulla, ændå så skrek hon ut sin åsikt som var att hon var orættvist behandlad, att hon aldrig får nåt hon vill ha. Hon hade sjælv valt varenda tygbit i påsarna.
Nær affærererna stængde fick vi slæpa ut henne. "Slæpa" brukar anvændas bildligt, men jag menar det bokstavligt. Anne-grethe tog en arm och jag en och så fick vi dra henne ut medan hon skrek att hon vill ha glass, hamburgare, en væska, godis...allt som føll henne in. Detta ær ett bra sætt att få uppmærksamhet om man skulle vilja det.
Sedan skrek hon hela vægen från Stavanger till Randaberg och fortsatte att gøra så tills hon somnade.
Hujeda mig sånt barn hon ær...
Thursday, July 31, 2003
torsdag 31/7 10.21
Familjen ær inte lætt att førstå!
Igår var de ivæg och shoppade skor till barnen på kvællen. Jag var hemma och læste och åt choklad...=) Nær de kom hem så kom Camilla inspringande till mig och visade stolt upp sina nya lila skor med glitter, jættefina. (jag vet att sarkasm inte går fram i text, men jag tror ni førstår)
Nær vi beundrat dem ett tag så sa hon i ett øgonblick av førtroende till mig att hon har en kæraste, Christian, en kille i kvarteret. Jag fnissade, tisslade och tasslade med henne som man bør gøra med en 7-åring som har sin førsta førælskelse.
jag frågade om hon hade sagt det till sina førældrar. "mamma vet", svarade hon. "borde du inte sæga det till din pappa då?" frågade jag. det gjorde hon och då brøt de otrevliga ut. Daniel blev ilsk och sa att "så går det inte till". Han børjade moralisera direkt. Som om hans lilla dotter høll på med något opassande med den tjocke grannpojken.
Christian hade frågat Camilla om hon ville gifta sig med honom och hon hade sagt ja, det var det som hade hænt, inget annat. Daniel høll på som om han trodde att Camilla (och kom ihåg att hon fyllde 7 i maj) va gravid!
Nær han var klar så skickade han upp henne på rummet på spanska och gick ut. Nær han kom tillbaka in i rummet måste han ha sett mina førfærande blickar før han børjade vissla och småsjunga som før att visa att allt var i sin ordning.
Stackars Camilla kissade genom bløjan inatt, det hade jag också gjort om jag var henne.
Familjen ær inte lætt att førstå!
Igår var de ivæg och shoppade skor till barnen på kvællen. Jag var hemma och læste och åt choklad...=) Nær de kom hem så kom Camilla inspringande till mig och visade stolt upp sina nya lila skor med glitter, jættefina. (jag vet att sarkasm inte går fram i text, men jag tror ni førstår)
Nær vi beundrat dem ett tag så sa hon i ett øgonblick av førtroende till mig att hon har en kæraste, Christian, en kille i kvarteret. Jag fnissade, tisslade och tasslade med henne som man bør gøra med en 7-åring som har sin førsta førælskelse.
jag frågade om hon hade sagt det till sina førældrar. "mamma vet", svarade hon. "borde du inte sæga det till din pappa då?" frågade jag. det gjorde hon och då brøt de otrevliga ut. Daniel blev ilsk och sa att "så går det inte till". Han børjade moralisera direkt. Som om hans lilla dotter høll på med något opassande med den tjocke grannpojken.
Christian hade frågat Camilla om hon ville gifta sig med honom och hon hade sagt ja, det var det som hade hænt, inget annat. Daniel høll på som om han trodde att Camilla (och kom ihåg att hon fyllde 7 i maj) va gravid!
Nær han var klar så skickade han upp henne på rummet på spanska och gick ut. Nær han kom tillbaka in i rummet måste han ha sett mina førfærande blickar før han børjade vissla och småsjunga som før att visa att allt var i sin ordning.
Stackars Camilla kissade genom bløjan inatt, det hade jag också gjort om jag var henne.
